Sara Löfberg

Nu sitter jag här igen med tankarna...

Allt har bara gått nerför den här sommaren.

Alla minnen kommer tillbaka...

Människor jag älskar, har jag sett kämpa... men till vilken nytta? Ett snedsteg så är allt över. Det spelar ingen roll hur hårt jag försöker för jag vet...

Jag vet att jag kommer bli sårad.
Jag vet att du försöker, men snälla...

Jag har förlorat de bästa, om inte till döden, så till något nästan lika hemskt...

Det gör ont att se er förstöra er själva, och minst lika ont, gör det att jag nästintill uppmuntrar er till detta. Vad är jag för vän? Vad är jag för människa?

Tanken slår mig... varför försöker vi?

Vad är vi ute efter?

Ett "happily ever after"? yeah right...

Säg mig nu, kära "vänner" vilka av er kan ärligt säga att ni bryr er. Menar nu inte bryr er om mig... utan... bryr ni er egentligen om någonting alls?

Det smärtar, att jag redan vet svaret på den frågan.

Jag har mina stunder, det borde alla ha, då jag mår bra. Då jag känner; "jag är älskad, jag behöver inte må dåligt"

tyvärr har jag inte dessa stunder alltför ofta.

Till mina vänner, ta hand om er, mig och allt ni bryr er om.

Man vet aldrig vad man har förän man har förlorat det