Saknad

Ibland undrar jag varför man, medvetet, gräver ner sig själv i ett mörker. Att man tillåter sig själv att låta saknaden bryta sig in.

Sen kommer jag på, att du fortfarande finns i mitt hjärta. att tankarna aldrig försvann. Bästa vänner föralltid, det var så vi sa, och jag tänker inte svika dig.

Du finns inte kvar nere hos oss, men du kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan.

Det kommer finnas dagar som är svårare, men också ljusa dagar. De ljusa dagarna är när jag minns, vem du var. Den glada tjejen med det underbara leendet. Sista dagen med dig, som jag aldrig kommer glömma, och är glad att jag fick tillbringa med dig.

Samtidigt ligger samvetet och tryter. Om du hade följt med oss, hade det vart annorlunda nu? Hade du levt idag?

Vännerna har sagt att, det inte hade spelat någon roll, att du redan hade bestämt dig. Och jag antar att det var så.

Madeleine Handroos, även fast det snart är 3 år sedan, känns det som det var igår du sprang fram med ditt underbara leende och berättade hur glad du var.

Saknaden ligger som ett mörker över mig.

Föralltid vänner.

Sara

RSS 2.0