Update
Länge sen jag skrev nu, men i brist på annat.
♥
Dagarna flyter på som de ska. Bott i eget sen 28 april, praktik på Hemköp Smeden mån, ons, fre 09 - 13.
underbara människor omkring mig, även om jag inte visar det lika mycket längre, så betyder ni fortfarande MINST lika mycket <3
saknar älskling något otroligt mycket, svårt att vara utan honom när man har vart 24/7 så länge. Men man behöver alltid en stund för sig själv :) hoppas dock att han kommer hit snart, för jag vill inte vara själv såhär länge ;)
- jag älskar dig <3
"med orden från dina läppar
mår jag bra
och när du tittar på mig sådär, är det som att allt stannar upp"
♥
Oj
Helt sjuk helg.
Tack för den alla. Vart lite för mycket av det goda, och mer därtill, men det är smällar man får ta.
Tack för oväntat, men mycket uppskattat sällskap [<3]
Börjar min praktik på Coop Forum på måndag. Skapligt sne över arbetstiderna 8 - 16!
Nervös, javisst, men det går nog bra.
...
Det är nu det gör ont, påriktigt...
Alltid en känsla av tomhet, en känsla av att alltid vara ensam, att aldrig ha något att kalla mitt.
Och när ensamheten tränger sig på, det är då jag drömmer mig tillbaka till det som var.
Det som fanns förut
Tiden vi knappt minns, men ändå saknar.
Ni har kallat mig en kämpe, ni säger att tiden läker alla sår.
Och visst, ni hade rätt...
Om nästan allt.
Jag är ingen kämpe, jag klarar mig inte själv!
Jag ser ingen mening med att ens försöka bli lycklig längre, vad tjänar det till?
Det kommer ändå komma igen, tiden kommer hinna ifatt mig.
Den kommer ta tillbaka allt jag någonsin har brytt mig om att kämpa för.
Tiden läker sår, men den skapar hela tiden nya, så djupa att mänskligheten förtvinar i dem.
Jag vill inte vara trasig, jag vill vara hel!
Låt mig falla sönder, låt mig gå i bitar
Låt mitt hjärta brista
Alltid en känsla av tomhet, en känsla av att alltid vara ensam, att aldrig ha något att kalla mitt.
Och när ensamheten tränger sig på, det är då jag drömmer mig tillbaka till det som var.
Det som fanns förut
Tiden vi knappt minns, men ändå saknar.
Ni har kallat mig en kämpe, ni säger att tiden läker alla sår.
Och visst, ni hade rätt...
Om nästan allt.
Jag är ingen kämpe, jag klarar mig inte själv!
Jag ser ingen mening med att ens försöka bli lycklig längre, vad tjänar det till?
Det kommer ändå komma igen, tiden kommer hinna ifatt mig.
Den kommer ta tillbaka allt jag någonsin har brytt mig om att kämpa för.
Tiden läker sår, men den skapar hela tiden nya, så djupa att mänskligheten förtvinar i dem.
Jag vill inte vara trasig, jag vill vara hel!
Låt mig falla sönder, låt mig gå i bitar
Låt mitt hjärta brista
GAAAH!
Idag är en sådan dag, då jag bara måste få ut mig allt... blogginlägg that is!
De flesta i min omgivning verkar så himla lyckliga, de har liksom inte ett problem i världen som inte kan vägas upp av deras otroliga lycka.
Jag vill också vara lycklig...
Har mina vänner, ni ger mig lycka i stora mängder, tro inget annat.
Men ibland räcker inte ens ni.
Jag söker lycka som innebär någon som jag kan dela allt med, någon som håller om mig och lovar att allt löser sig. Någon som håller min hand, bara för att jag ska känna att jag faktiskt existerar, att jag verkligen ÄR. Någon som tillåter mig att vara mig själv, hur underbar eller förjävlig jag än må vara. (Ja, även jag har sådana stunder)
Just nu känns det som allt bara är för stunden.
Även om jag gör något en stund, så vet jag ändå att det tar slut snart, att jag måste återvända till min trista och grå vardag.
Allt tar slut.
Jag vill må som jag en gång gjorde...
Jag var lycklig, jag hade inte ett problem i världen...
Jag var som ni
De flesta i min omgivning verkar så himla lyckliga, de har liksom inte ett problem i världen som inte kan vägas upp av deras otroliga lycka.
Jag vill också vara lycklig...
Har mina vänner, ni ger mig lycka i stora mängder, tro inget annat.
Men ibland räcker inte ens ni.
Jag söker lycka som innebär någon som jag kan dela allt med, någon som håller om mig och lovar att allt löser sig. Någon som håller min hand, bara för att jag ska känna att jag faktiskt existerar, att jag verkligen ÄR. Någon som tillåter mig att vara mig själv, hur underbar eller förjävlig jag än må vara. (Ja, även jag har sådana stunder)
Just nu känns det som allt bara är för stunden.
Även om jag gör något en stund, så vet jag ändå att det tar slut snart, att jag måste återvända till min trista och grå vardag.
Allt tar slut.
Jag vill må som jag en gång gjorde...
Jag var lycklig, jag hade inte ett problem i världen...
Jag var som ni
31 Oktober 2010
Har vart en tung dag. Var ute och hälsade på vid Madeleines grav med massa vänner. helt underbart <3 (tack allihopa)
Helgen har i sin helhet vart otroligt awesome!
Fredagen var tokbra! Förfest hos Anya med Micha och Elin! Bruds... ni är sjuka! <3
Senare drog vi vidare mot nybron och träffade baby, Helga och massa annat folk. Awesome helt enkelt.
Sen gick jag och baby hem till honom :) <3
Lördagen var inte så händelserik. Var hos baby till sen kväll sen åkte jag hem och slocknade relativt fort. haha det är hårt att ligga på topp!
"Om du inte kommer ihåg den minsta fånighet som kärleken fick dig till, då har du inte älskat"
Helgen har i sin helhet vart otroligt awesome!
Fredagen var tokbra! Förfest hos Anya med Micha och Elin! Bruds... ni är sjuka! <3
Senare drog vi vidare mot nybron och träffade baby, Helga och massa annat folk. Awesome helt enkelt.
Sen gick jag och baby hem till honom :) <3
Lördagen var inte så händelserik. Var hos baby till sen kväll sen åkte jag hem och slocknade relativt fort. haha det är hårt att ligga på topp!
"Om du inte kommer ihåg den minsta fånighet som kärleken fick dig till, då har du inte älskat"
Onsdag
Mycket just nu.
Praktiken tar upp det mesta av tiden. Skönt att ha någonting att göra om dagarna!
Idag ska jag på min första lägenhetsvisning någonsin. Känns spännande och jag hoppas att det går bra. Skulle vara grymt skönt att äntligen ha något som är BARA mitt! Ska kolla på en 1a i övre Nyfors på 43,8 m2.
Exciting!
Anyways...
Lycka, vad är det egentligen... och den största frågan... är JAG lycklig?
Ur mitt eget perspektiv måste jag väl säga både ja och nej. Är förvirrad, men dock glad.
Har de finaste vännerna i hela världen, utan er, hade jag aldrig orkat ta mig så långt som jag ändå har gjort! Ni är guld värda och jag lämnar er aldrig.
Och du du du!
Jag smälter när jag ser dig, blir som ett litet barn när jag umgås med dig! hah shit jag är nog kär, as it sounds! :3
"& när paniken bryter ut
ler du svagt
och viskar till mig
Du är värd att dö för"
Saknad
Ibland undrar jag varför man, medvetet, gräver ner sig själv i ett mörker. Att man tillåter sig själv att låta saknaden bryta sig in.
Sen kommer jag på, att du fortfarande finns i mitt hjärta. att tankarna aldrig försvann. Bästa vänner föralltid, det var så vi sa, och jag tänker inte svika dig.
Du finns inte kvar nere hos oss, men du kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan.
Det kommer finnas dagar som är svårare, men också ljusa dagar. De ljusa dagarna är när jag minns, vem du var. Den glada tjejen med det underbara leendet. Sista dagen med dig, som jag aldrig kommer glömma, och är glad att jag fick tillbringa med dig.
Samtidigt ligger samvetet och tryter. Om du hade följt med oss, hade det vart annorlunda nu? Hade du levt idag?
Vännerna har sagt att, det inte hade spelat någon roll, att du redan hade bestämt dig. Och jag antar att det var så.
Madeleine Handroos, även fast det snart är 3 år sedan, känns det som det var igår du sprang fram med ditt underbara leende och berättade hur glad du var.
Saknaden ligger som ett mörker över mig.
Föralltid vänner.
Sara
Sen kommer jag på, att du fortfarande finns i mitt hjärta. att tankarna aldrig försvann. Bästa vänner föralltid, det var så vi sa, och jag tänker inte svika dig.
Du finns inte kvar nere hos oss, men du kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan.
Det kommer finnas dagar som är svårare, men också ljusa dagar. De ljusa dagarna är när jag minns, vem du var. Den glada tjejen med det underbara leendet. Sista dagen med dig, som jag aldrig kommer glömma, och är glad att jag fick tillbringa med dig.
Samtidigt ligger samvetet och tryter. Om du hade följt med oss, hade det vart annorlunda nu? Hade du levt idag?
Vännerna har sagt att, det inte hade spelat någon roll, att du redan hade bestämt dig. Och jag antar att det var så.
Madeleine Handroos, även fast det snart är 3 år sedan, känns det som det var igår du sprang fram med ditt underbara leende och berättade hur glad du var.
Saknaden ligger som ett mörker över mig.
Föralltid vänner.
Sara
<3
Jag önskar jag kunde säga att de är en fas vi går igenom
En storm vi måste orka rida ut
Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans
Att allting kommer ordna sig till slut
and once again
igen igen igen... FAN!
försvinn!!! försvinn ur mitt huvud!
du är skit, och jag vet att jag förtjänar bättre...
varför kan jag då inte släppa dig?
du är värdelös och du äcklar mig!!!
försvinn!!! försvinn ur mitt huvud!
du är skit, och jag vet att jag förtjänar bättre...
varför kan jag då inte släppa dig?
du är värdelös och du äcklar mig!!!
well...
Nu sitter jag här igen med tankarna...
Allt har bara gått nerför den här sommaren.
Alla minnen kommer tillbaka...
Människor jag älskar, har jag sett kämpa... men till vilken nytta? Ett snedsteg så är allt över. Det spelar ingen roll hur hårt jag försöker för jag vet...
Jag vet att jag kommer bli sårad.
Jag vet att du försöker, men snälla...
Jag har förlorat de bästa, om inte till döden, så till något nästan lika hemskt...
Det gör ont att se er förstöra er själva, och minst lika ont, gör det att jag nästintill uppmuntrar er till detta. Vad är jag för vän? Vad är jag för människa?
Tanken slår mig... varför försöker vi?
Vad är vi ute efter?
Ett "happily ever after"? yeah right...
Säg mig nu, kära "vänner" vilka av er kan ärligt säga att ni bryr er. Menar nu inte bryr er om mig... utan... bryr ni er egentligen om någonting alls?
Det smärtar, att jag redan vet svaret på den frågan.
Jag har mina stunder, det borde alla ha, då jag mår bra. Då jag känner; "jag är älskad, jag behöver inte må dåligt"
tyvärr har jag inte dessa stunder alltför ofta.
Till mina vänner, ta hand om er, mig och allt ni bryr er om.
Man vet aldrig vad man har förän man har förlorat det
Allt har bara gått nerför den här sommaren.
Alla minnen kommer tillbaka...
Människor jag älskar, har jag sett kämpa... men till vilken nytta? Ett snedsteg så är allt över. Det spelar ingen roll hur hårt jag försöker för jag vet...
Jag vet att jag kommer bli sårad.
Jag vet att du försöker, men snälla...
Jag har förlorat de bästa, om inte till döden, så till något nästan lika hemskt...
Det gör ont att se er förstöra er själva, och minst lika ont, gör det att jag nästintill uppmuntrar er till detta. Vad är jag för vän? Vad är jag för människa?
Tanken slår mig... varför försöker vi?
Vad är vi ute efter?
Ett "happily ever after"? yeah right...
Säg mig nu, kära "vänner" vilka av er kan ärligt säga att ni bryr er. Menar nu inte bryr er om mig... utan... bryr ni er egentligen om någonting alls?
Det smärtar, att jag redan vet svaret på den frågan.
Jag har mina stunder, det borde alla ha, då jag mår bra. Då jag känner; "jag är älskad, jag behöver inte må dåligt"
tyvärr har jag inte dessa stunder alltför ofta.
Till mina vänner, ta hand om er, mig och allt ni bryr er om.
Man vet aldrig vad man har förän man har förlorat det
Vila I Frid <3
Vila I Frid Johanna Karlsson <3
föralltid älskad
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5532231.ab
föralltid älskad
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5532231.ab
Kaos
Kaos kaos kaos.
kan någon förklara det där med kärlek? :P
Jag förstår inte riktigt... varför, hur?
AND...
Följ min blogg med bloglovin!
kan någon förklara det där med kärlek? :P
Jag förstår inte riktigt... varför, hur?
AND...
Följ min blogg med bloglovin!
Lördag
Ett tag sen jag skrev nu.
Fredag: Gräsmattan med flickorna vart till Backans och senare vidare till stan
Idag: Gräsmattan med flickorna ligger i planeringen.
Vill även passa på att säga grattis till Adina och Julia! <3 Ni är guld tillsammans
Fredag: Gräsmattan med flickorna vart till Backans och senare vidare till stan
Idag: Gräsmattan med flickorna ligger i planeringen.
Vill även passa på att säga grattis till Adina och Julia! <3 Ni är guld tillsammans
Onsdag
Sitter i skolan.
Dagen igår: fyllde 19. Annars en helt vanlig dag.
Idag: Badning i vilsta med vanja är på schemat. Efter det, shopping med mamma.
I övrigt så är alltid väldigt stressigt. Student om två månader, bal om en månad osv. PANIK!
Dagen igår: fyllde 19. Annars en helt vanlig dag.
Idag: Badning i vilsta med vanja är på schemat. Efter det, shopping med mamma.
I övrigt så är alltid väldigt stressigt. Student om två månader, bal om en månad osv. PANIK!
Onsdag
Madeleine Handroos <3
1992 - 2007
Hjärtat, jag förstår fortfarande inte...
Det är snart 1 år och 4 månader sedan du lämnade oss, och det gör fortfarande lika ont...
Du var en ljus i livet, du var en av mina bästa vänner. Att aldrig få träffa dig igen är något jag inte vet om jag kommer klara av. Älskade ängel, jag minns din sista dag...
Den 31 oktober 2007:
Vi satt på SEB trappan och pratade och skrattade. Sen kom du gåendes på torget, jag hörde ditt skratt ända till trappan. Då jag inte hade träffat dig på länge så sprang jag fram och kramade dig. Du kramade mig länge och sa att du var glad att äntligen träffa mig igen. Ditt leende lös, vilket gjorde mig glad.
Vi gick till LS för att det var maskeradtävling, och du hade gjort musöron som du hade på dig. Du var jättesöt, och du var så glad.
Senare skulle jag, Elin och Elin PH iväg till torshälla på fest. Vi frågade om du ville följa med men du sa; "Nej jag ska hem." Vi sa okej och kramade dig. När jag kramade dig sa du "hejdå hjärtat, glöm inte att jag älskar dig". Jag sa att jag aldrig skulle glömma det sen gick vi till bussen.
På bussen fick Elin ett sms av dig. Hon såg förvirrad ut och lade ner telefonen i fickan igen. Jag antog att det var personligt och frågade därför inte.
När vi kom fram till festen ringde min telefon. Personen berättade att det var en till tjej som har hoppat. En blond tjej i 15-16 års åldern. Jag fick panik och försökte ringa dig, din mobil var avstängd. Elin Ph tog bussen direkt tillbaka till stan men jag och Elin valde att inte åka någonstans förän vi var säkra på vem det var.
Vi gick till edvarslundsskolan, för att möta våra kompisar och höra om dom visste vem det var. Elin ringde din mamma och frågade om det var du, hon svarade att hon inte var säker och lovade att höra av sig såfort hon fick veta någonting.
En halvtimme senare ringer Elins telefon, det var din mamma. Gråtandes berättade hon att nu var hon säker, polisen hade ringt och bekräftat att det var Madeleine som hade hoppat.
Hela min värld rasade ihop den kvällen.
Jag minns mina sista ord till dig madeleine... "Det är inte Madde, hon skulle aldrig våga"
Jag kommer aldrig kunna ta tillbaka dom orden, och det gör så ont att jag hade fel.
Du verkade så lycklig, halloween hade alltid vart din favorit helg. Jag förstår att du valde den dagen, men jag kommer aldrig förstå hur du kunde lämna oss.
Dagen efter, den 1 september 2007 var jag påväg till Lemon. Påvägen ner gick jag förbi forex, där det stod några containers. Jag tittade ner på marken och fick en chock. Där på marken låg ett av dina musöron. Jag tog upp det och sprang till lemon, där jag brast ut i gråt och ramlade ihop. Jag trodde ju inte på det, kanske inte ville tro.
En vecka innan, hade jag en dröm.
En bit av mitt hjärta slet sig loss och sprang iväg. Jag sprang efter. Det sprang mot tågrälsen vid statoil. Flämtande kom jag fram till rälsen för att till min fasa, se mitt hjärta hoppa ner på rälsen. Jag sprang upp och tittade över kanten, och då låg du där madeleine.
Jag vaknade gråtandes och rädd. Jag vågade inte berätta någonting, vilket är något jag ångrar. Om jag hade sagt någonting, hade du kanske tänkt om och kanske tillockmed varit i livet idag.
Jag förstår inte att du är borta, och jag förstår inte att jag aldrig kommer träffa dig igen,
Men en sak vet jag...
Madeleine Handroos, du var en av mina bästa vänner. Du kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta! <3
JAG ÄLSKAR DIG <3
